Jag skulle kunna börja med att berätta om mitt nya jobb som personlig assistent eller beskriva mitt febrila sökande efter lägenhet i denna fullsmockade studentstad. Jag skulle även kunna sitta här och förklara hur trevligt jag hade det i Sigtuna med min fina familj. Uppdateringar som nu redan är sagda, utan att det var min intention. Men det som är av större intresse för mig och kanske även för läsarna här, är dessa små beskrivningar av livsupplevelser som kastar sitt lilla ljus på en varje dag. Det som gör att man får ett leende på läpparna och tar ett djupt andetag för att sedan kunna fortsätta sin livsvandring.
En sådan är då jag en dag cyklade min dagliga mil hem från jobbet och plötsligt fick sällskap från ett rådjur som sprang vid sidan av mig, bara nån meter ifrån, en ganska bra bit. Jag vet inte riktigt varför, men på något sätt fick jag bara en sådan fridfull känsla på insidan. En liten tanke som sa mig att det finns så mycket fint runtomkring oss i livet som vi kanske inte ser, men som ibland visar sig för oss och ger oss hopp till att fortsätta livets goda kamp.
Vidare fick jag häromdagen privilegiet att krama om min morfar som stod i vårt förråd och letade efter verktyg som skulle användas för hans frivilliga och generösa arbete i vår trädgård. Han såg förvånad ut när jag plötsligt dök upp och gav honom en kram utan vidare. "Är du här för att hämta en glass ur frysen?", undrade han som förutom mormor fått för sig att jag är en så kallad "glassoman". Men jag sa glatt att mitt besök i förrådet var enbart för att hälsa på min käre morfar. Då började han tappa ord efter ord och till slut stod han som stum. "Jaså, skulle du träffa mig?" fortsatte han. Vi stod och pratade en stund om hur han haft det sedan sist vi sågs och jag berättade om vad som hänt i mitt liv. När samtalet gick mot sitt slut började jag se att hans klara ögon blivit alldeles glansiga, och efter att vi sagt alla formaliteter påbörjade jag min vandring mot husdörren. Då ropade han tyst efter mig "Tack Elin! Det var trevligt att du besökte mig.". Morfar är en känslosam man som varit med om mycket i sin barndom. En sådan kärlek som finns i att komma bara för hans skull och "hälsa på" är något han nog aldrig riktigt fick uppleva i sin ungdom, efter ett antagande man gjort av mors berättelser. Så detta var också ett sådant tillfälle som gjorde en alldeles varm på insidan.
Slutligen måste jag meddela att det nog i framtiden blir ännu färre uppdateringar på denna blogg, eftersom jag inte riktigt vet hur mycket tid som kommer att finnas till det. Så TACK alla trogna läsare, om det nu finns några. Fortsätt att njuta av livets alla gåvor! Det finns så mycket mer än schema, rutiner, arbete och måsten. Försök leva med en positiv attityd och du får ut så mycket mer av glädjen i att leva.
Aug 23, 2007
Jul 31, 2007
Volleyboll, konferens och roadtrip
.. är sommar klätt i tre ord!
Jag har tappat räkningen på antal volleyboll-matcher jag spelat denna sommar måste jag säga. Det finns inget som eggar mig så mycket som att få röra vid denna boll, känna sanden under fötterna och spela tills solen gått ner. Lite rödflammig på handlederna efter baggerslag och brutna naglar efter fingerslag (ikväll är det dags för nagelklippning!) sätter man sig, blöt som man är efter sista doppet, i en soluppvärmd bil och njuter av skön musik. Snart dyker stjärnorna upp på den klara himlen och när man kliver ut och tar ett djupt andetag i den friska luften vet man att det är sommar.
Vecka 30 är förbi och så också den årliga Europakonferensen. Denna gång blev det till att frivilligt stå som kassabiträde i caféet och passa missionärsbarn. Kassan gick förvånansvärt bra om man jämför andra år med dessa ålderdomliga kassaapparater, endast överkomliga diffar. Men under barnpassningskvällarna fick jag minsann känna på hur det är att vara värdelös som barnvakt. Inte bara var det fyra barn jag tog hand om, varav de två yngsta var ett 3-årigt hypervilt och nyadopterat tvillingpar som endast talade ryska, utan alla fyra var de mest olydiga och vilda barn jag någonsin mött på denna jord. Det var med svett och hemskt mycket tårar jag till slut fick de två yngsta i säng. Hemska saker. Men oj, så söta de var trots allt kaos! Man märkte på dem att barnhemsföreståndarna inte behandlat dem väl. Så tacksamma de var för kramar och pussar! När man jobbat och slitit frivilligt, fått massor av god undervisning, gått och lagt sig kl ett på natten nästan varje dag, träffat och pratat med så många bekanta att man har ont i munnen, allt detta under en och samma vecka, då vet man att det är sommar.
Ahlgrens bilar är ett nödvändigt köp när bilen står packad med väskor inför sommarens roadtrip. Sådant hör bara roadtripen till. I år går turen till Flen, kanske också Örebro, för att hälsa på gamla vänner och njuta av baddagar på "Orresta The Paradise". Volleyboll står förstås också på listan. Ahlgrens bilar kan också användas till andra saker: man kan till exempel bjuda kunderna och kollegorna på jobbet den sista arbetsdagen. Dagen till ära är det ju min namnsdag, så varför inte slå två flugor i en smäll? Här sitter jag och lyssnar på ABBA's "Waterloo" som min fina vän Becka har som en av önskesångerna på sin blogg. Vilken härlig dag! När man sitter i bilen på väg mot en enslig svensk ort, med godisbilar i munnen och neddragen ruta så att vinden fläktar friskt i det långa håret, då namnsdagen är förbi och träden fortfarande bär sina gröna blad, då vet man att det är sommar en liten stund till.
Jag har tappat räkningen på antal volleyboll-matcher jag spelat denna sommar måste jag säga. Det finns inget som eggar mig så mycket som att få röra vid denna boll, känna sanden under fötterna och spela tills solen gått ner. Lite rödflammig på handlederna efter baggerslag och brutna naglar efter fingerslag (ikväll är det dags för nagelklippning!) sätter man sig, blöt som man är efter sista doppet, i en soluppvärmd bil och njuter av skön musik. Snart dyker stjärnorna upp på den klara himlen och när man kliver ut och tar ett djupt andetag i den friska luften vet man att det är sommar.
Vecka 30 är förbi och så också den årliga Europakonferensen. Denna gång blev det till att frivilligt stå som kassabiträde i caféet och passa missionärsbarn. Kassan gick förvånansvärt bra om man jämför andra år med dessa ålderdomliga kassaapparater, endast överkomliga diffar. Men under barnpassningskvällarna fick jag minsann känna på hur det är att vara värdelös som barnvakt. Inte bara var det fyra barn jag tog hand om, varav de två yngsta var ett 3-årigt hypervilt och nyadopterat tvillingpar som endast talade ryska, utan alla fyra var de mest olydiga och vilda barn jag någonsin mött på denna jord. Det var med svett och hemskt mycket tårar jag till slut fick de två yngsta i säng. Hemska saker. Men oj, så söta de var trots allt kaos! Man märkte på dem att barnhemsföreståndarna inte behandlat dem väl. Så tacksamma de var för kramar och pussar! När man jobbat och slitit frivilligt, fått massor av god undervisning, gått och lagt sig kl ett på natten nästan varje dag, träffat och pratat med så många bekanta att man har ont i munnen, allt detta under en och samma vecka, då vet man att det är sommar.
Ahlgrens bilar är ett nödvändigt köp när bilen står packad med väskor inför sommarens roadtrip. Sådant hör bara roadtripen till. I år går turen till Flen, kanske också Örebro, för att hälsa på gamla vänner och njuta av baddagar på "Orresta The Paradise". Volleyboll står förstås också på listan. Ahlgrens bilar kan också användas till andra saker: man kan till exempel bjuda kunderna och kollegorna på jobbet den sista arbetsdagen. Dagen till ära är det ju min namnsdag, så varför inte slå två flugor i en smäll? Här sitter jag och lyssnar på ABBA's "Waterloo" som min fina vän Becka har som en av önskesångerna på sin blogg. Vilken härlig dag! När man sitter i bilen på väg mot en enslig svensk ort, med godisbilar i munnen och neddragen ruta så att vinden fläktar friskt i det långa håret, då namnsdagen är förbi och träden fortfarande bär sina gröna blad, då vet man att det är sommar en liten stund till.
Jul 11, 2007
Uppdatering
Nu var det bra längesen denna sida uppdaterades, men stressiga dagar och solsemester i Spanien har hindrat mig från författarskapet. Nu får det bli en snabb review om det viktigaste, olyckligaste och lyckligaste som hände under resan. Sedan får bilderna tala för sig själv.
Men jag kan inte låta bli att berätta om vilka olyckskorpar jag och min syster har varit under denna resa. Det började med en stöld ur brudgummen Davids låsta hyrbil en måndagseftermiddag på stranden. Jag, min syster och brudparet skulle svalka oss efter en skojig shoppingrunda och tänkte att hotellnyckel, min mobil och plånbok, Davids shoppingpåse samt Idas nyköpta klänning och 10 000 kronor värda systemkamera skulle vara mer trygga i en låst bil än nere på stranden. Men när vi kom tillbaka fick vi lära oss en läxa minsann: lämna aldrig värdesaker i bilen, inte ens osynligt i bakskuffen! Det enda som fanns kvar var hotellnyckeln (tack och lov) och Idas klänning (ja, det var uppenbarligen ett gäng killar i ligan). Blä säger jag bara! För syster slog stöten hårdast. Stackare. Vi får inget på hemförsäkringen heller. För mig var skadan inte så farlig, för en skruttig mobil och plånbok byter jag gärna ut (tack och lov lämnade jag både bankkort och körkort hemma i Svea).
Det fortsatte sedan med en liten bilkrock med en spanjor vid ratten, som dock körde precis som man skulle. Vi blev helt enkelt rammade av en annan spanjor, som bytte fil rakt framför (eller rättare sagt rakt in i) nosen på oss, så att främre delen lossnade och en buckla satte sig på plåten. Bilen som rammade oss ökade farten och slapp undan. Stackars vår chaufför. Han var inte ens färdig med betalningen av bilen. Men sån är trafiken i Spanien: galen! Vi klarade oss alldeles utmärkt, utan några fysiska skador i alla fall. En läxa här, hm.. kanske borde man skippa trafiken nästa gång och hålla sig på stranden. På tal om galna spanjorer i trafiken så läser de inte skyltar särskilt bra heller.
Vidare fastnade vi i en hiss på väg ner från min vän Jozefines farföräldrars lägenhet. Vi var sex personer i en hiss som egentligen bara klarade av fyra (”skyll er själva!” är det nu tillåtet att säga), vilket förklarar incidenten. Jozefine (som för övrigt skulle gifta sig två dagar efter) började hyperventilera och på två sekunder kände man plötslig syrebrist! Aaaaah! Men soldaten David (han ligger annars i lumpen tillsammans med prins Karl Filip och har en bror som jobbar som soldat i Kosovo, vilket är ett lite småhäftigt jobb sådär) pratade lugnande ord och lyckades slutligen bända upp hissdörren - vi var tydligen bara en halvmeter ovanför bottenvåningen. Puh! Man fick nästan en kick måste jag säga. Men ja, jag ska verkligen följa regelskyltar i framtiden. Här ser ni dåvarande Jozefine Rudebou och David Berg.
Fler bilder finns på facebook.com, för er som har det. Allt gott!
Tyvärr blev det inte att endbart njuta av det skollvarma vädret nere i La Spania. Visst har jag haft en helt underbar resa, där jag kan färga bloggen ordentligt med beskrivningar om hur bedårande vacker Medelhavskusten är. Här blickar jag ut över kvällsutsikten bara 200 meter från vårt hotell.
Men jag kan inte låta bli att berätta om vilka olyckskorpar jag och min syster har varit under denna resa. Det började med en stöld ur brudgummen Davids låsta hyrbil en måndagseftermiddag på stranden. Jag, min syster och brudparet skulle svalka oss efter en skojig shoppingrunda och tänkte att hotellnyckel, min mobil och plånbok, Davids shoppingpåse samt Idas nyköpta klänning och 10 000 kronor värda systemkamera skulle vara mer trygga i en låst bil än nere på stranden. Men när vi kom tillbaka fick vi lära oss en läxa minsann: lämna aldrig värdesaker i bilen, inte ens osynligt i bakskuffen! Det enda som fanns kvar var hotellnyckeln (tack och lov) och Idas klänning (ja, det var uppenbarligen ett gäng killar i ligan). Blä säger jag bara! För syster slog stöten hårdast. Stackare. Vi får inget på hemförsäkringen heller. För mig var skadan inte så farlig, för en skruttig mobil och plånbok byter jag gärna ut (tack och lov lämnade jag både bankkort och körkort hemma i Svea).Det fortsatte sedan med en liten bilkrock med en spanjor vid ratten, som dock körde precis som man skulle. Vi blev helt enkelt rammade av en annan spanjor, som bytte fil rakt framför (eller rättare sagt rakt in i) nosen på oss, så att främre delen lossnade och en buckla satte sig på plåten. Bilen som rammade oss ökade farten och slapp undan. Stackars vår chaufför. Han var inte ens färdig med betalningen av bilen. Men sån är trafiken i Spanien: galen! Vi klarade oss alldeles utmärkt, utan några fysiska skador i alla fall. En läxa här, hm.. kanske borde man skippa trafiken nästa gång och hålla sig på stranden. På tal om galna spanjorer i trafiken så läser de inte skyltar särskilt bra heller.
Vidare fastnade vi i en hiss på väg ner från min vän Jozefines farföräldrars lägenhet. Vi var sex personer i en hiss som egentligen bara klarade av fyra (”skyll er själva!” är det nu tillåtet att säga), vilket förklarar incidenten. Jozefine (som för övrigt skulle gifta sig två dagar efter) började hyperventilera och på två sekunder kände man plötslig syrebrist! Aaaaah! Men soldaten David (han ligger annars i lumpen tillsammans med prins Karl Filip och har en bror som jobbar som soldat i Kosovo, vilket är ett lite småhäftigt jobb sådär) pratade lugnande ord och lyckades slutligen bända upp hissdörren - vi var tydligen bara en halvmeter ovanför bottenvåningen. Puh! Man fick nästan en kick måste jag säga. Men ja, jag ska verkligen följa regelskyltar i framtiden. Här ser ni dåvarande Jozefine Rudebou och David Berg. 
En annan lite mirakulös händelse är att jag hittade min borttappade "True Love Waits"-ring i ett hav av sand efter att jag lagt ifrån mig den på handduken (jag ville undvika en vit linje, så fåfäng som jag är.. hrm..), en handduk som jag sedan lyfte och skakade rejält för att få bort sand (helt utan tanke på att min ring låg där). Jag var precis på väg att ge upp, silade en sista näve med sand och sa: "Nä, det är här omöjligt", och plötsligt blänkte det till i min hand. Plötsligt kom jag ihåg den lilla bön jag bad i början om en liten hjälp från ovan.. Gud är god och trofast även i det lilla.
Skönt att jag fick med nåt positivt inslag av resan i alla fall. Ja, för en helt olycklig resa var det definitivt inte! Jag glassade ju faktiskt på stranden en stor del av resan och åkte omkring i fantastiska vyer hela dagarna. Uppskattad sång blev det även på vigseln, vilket gjorde en glad i hågen. Nu jobbar jag som receptionist på en trafikskola och ser fram emot en helg tillsammans med vänner. För er som känner er träffade: Välkomna hem till det vita huset på Bärby äng. OBS! Föräldrafritt.
Finally, may I have the honour to present to you: Mr. and Mrs. Montanya!
Fler bilder finns på facebook.com, för er som har det. Allt gott!
Jun 15, 2007
Sjung om...
...Guds vackra, fina natur!
Den fick jag se nær jag åkte till Ystad
Ingen konsert, men jag é inte sur
Før jag fick mig ett socialt bad
...studentens lyckliga dag
Oj, vilken frøjd att få krama min væn
Æn klappar hjærtat med friska slag
før vår vænskap, tacksam før den
//:Inga stormar æn
i Elins sinne bo
Hoppet ær min væn
Och jag dess løften tro
før min Gud fick mig se och le
att hos Honom jag finner min ro
att hos Honom jag finner min ro://
Var glá!
(melodi: Sjung om studentens lyckliga dag)
Ja, detta blev min uppdatering från førra helgen. Tillbaka i Oslo før nærvarande, trivs och mår bra. Bio igår och tjejsnack ikvæll. Men jag væntar mest in hemfærden jag. Trots hur mycket jag kommer att sakna de mest søta flickor på jorden! De har fångat mitt hjærta måste jag sæga. Så jag kommer definitivt att besøka denna vackra stad i framtiden, før att se hur barnen væxer och utvecklas. Det finns væl inget mer fantastiskt æn att beskåda utvecklingen från ett spædbarn till en fullt vuxen mænniska. Tænk alla detaljer i kroppens system! Hur invecklat och utvecklat allt ær! Hur allt fungerar. En slutsats: Gud ær kreativ.
Den fick jag se nær jag åkte till Ystad
Ingen konsert, men jag é inte sur
Før jag fick mig ett socialt bad
...studentens lyckliga dag
Oj, vilken frøjd att få krama min væn
Æn klappar hjærtat med friska slag
før vår vænskap, tacksam før den
//:Inga stormar æn
i Elins sinne bo
Hoppet ær min væn
Och jag dess løften tro
før min Gud fick mig se och le
att hos Honom jag finner min ro
att hos Honom jag finner min ro://
Var glá!
(melodi: Sjung om studentens lyckliga dag)
Ja, detta blev min uppdatering från førra helgen. Tillbaka i Oslo før nærvarande, trivs och mår bra. Bio igår och tjejsnack ikvæll. Men jag væntar mest in hemfærden jag. Trots hur mycket jag kommer att sakna de mest søta flickor på jorden! De har fångat mitt hjærta måste jag sæga. Så jag kommer definitivt att besøka denna vackra stad i framtiden, før att se hur barnen væxer och utvecklas. Det finns væl inget mer fantastiskt æn att beskåda utvecklingen från ett spædbarn till en fullt vuxen mænniska. Tænk alla detaljer i kroppens system! Hur invecklat och utvecklat allt ær! Hur allt fungerar. En slutsats: Gud ær kreativ.
Jun 7, 2007
London och Stockholm: bock!
Tummen upp för syskonhelg i London säger jag bara! Förutom lite knagglig början på det hela (se Idas blogg) så hade jag görskoj! Mamma Mia-musikalen, mysig cykeltaxi, storslagna Westminister Abbey, kulturella British Museum, Big Ben (såklart!), S:t Paul's Cathedral, människorna (!) och kulturen, middagen på Bella Italia, "lyxhotellet", marknaden i Camden Town plus mycket, mycket mer gjorde helgen till en toppen_mini_semester. Dyra men dock minnesvärda tre dagar.
Efter en vilodag var det dags för resa igen, denna gång till Stockholms vackra skärgård, till en ö som heter Nämdö. Här spenderade jag en heldag med pappa, på cykeln! Vädret var perfekt, humöret på topp och äntligen hade jag fångat min upptagna pappas uppmärksamhet, som njöt minst lika mycket som jag. Efter att ha lagt sig kl sex på morgonen på grund av ett akut jobb behövdes nog lite extra avkoppling för hans del. Hjälp viken vacker natur vi har i Sverige! Åk till Nämdö, folket!
Imorgon går tåget 06.10 till Lund. Stackars mig. Men vad gör man inte för att få umgås med kören en sista gång. Uppdateringar på körresa och student kommer väl längre fram. Vem orkar sitta inne framför datorn i dessa tider egentligen? Jag vet, jag är rent av dum som inte njuter av den sköna kvällssolen. Men för er som är lika dumma som jag: tack för kommentarer, alltid uppskattat. Så, stick ut nu, gott folk!
Efter en vilodag var det dags för resa igen, denna gång till Stockholms vackra skärgård, till en ö som heter Nämdö. Här spenderade jag en heldag med pappa, på cykeln! Vädret var perfekt, humöret på topp och äntligen hade jag fångat min upptagna pappas uppmärksamhet, som njöt minst lika mycket som jag. Efter att ha lagt sig kl sex på morgonen på grund av ett akut jobb behövdes nog lite extra avkoppling för hans del. Hjälp viken vacker natur vi har i Sverige! Åk till Nämdö, folket! 
Imorgon går tåget 06.10 till Lund. Stackars mig. Men vad gör man inte för att få umgås med kören en sista gång. Uppdateringar på körresa och student kommer väl längre fram. Vem orkar sitta inne framför datorn i dessa tider egentligen? Jag vet, jag är rent av dum som inte njuter av den sköna kvällssolen. Men för er som är lika dumma som jag: tack för kommentarer, alltid uppskattat. Så, stick ut nu, gott folk!
May 29, 2007
Sommar och speckat schema
Oj oj oj, nu børjas det! Skolavslutningar, fødelsedagar, firande, resor, fest och stohej. Mycket glædje och smil kommer med førstås. Trots næstintill utmattning vid sommarens slut. Men vad ær sommar utan ett konstant energiutfløde hos alla? Før mig ær det resor som står på schemat, ett vældans far och flyg:
31 maj - flyg till Sthlm før en kort visit i Uppsala
1 juni - flyg till London før en syskonweekend
4 juni - flyg till Sthlm och hem till Uppsala før nån dag
6 juni - till Stockholm før en heldag med pappa
8 juni - tåg till Lund før en kort kørresa
9 juni - tåg till Eskilstuna før en studentavslutning
10 juni - flyg tillbaka till Oslo før 2 1/2 veckas jobb
~27 juni - hem till Uppsala en sista gång.. hrm.. eller?
1 juli - flyg till Malaga før ett brøllop ska stå
Puh! Jag blir snurrig bara jag tænker på det! Så kom ihåg alla ni som kommer se mig i juli månad: Elin vill ta det lugnt.. sola och bada.. æta god mat.. svensk mat.. sitta ner. Så dær, nu har jag førberett detta mentalt. Och så vet alla om vad Elin ska gøra i sommar. Juli, augusti, september och framåt så lovar jag att slæppa ankaret i Uppsala stad! Promise.
I fredags myste jag med Yehimy och Johanna. Och i lørdags såg jag på en skolmusikal till en tjej jag kænner. Se och njut:
31 maj - flyg till Sthlm før en kort visit i Uppsala
1 juni - flyg till London før en syskonweekend
4 juni - flyg till Sthlm och hem till Uppsala før nån dag
6 juni - till Stockholm før en heldag med pappa
8 juni - tåg till Lund før en kort kørresa
9 juni - tåg till Eskilstuna før en studentavslutning
10 juni - flyg tillbaka till Oslo før 2 1/2 veckas jobb
~27 juni - hem till Uppsala en sista gång.. hrm.. eller?
1 juli - flyg till Malaga før ett brøllop ska stå
Puh! Jag blir snurrig bara jag tænker på det! Så kom ihåg alla ni som kommer se mig i juli månad: Elin vill ta det lugnt.. sola och bada.. æta god mat.. svensk mat.. sitta ner. Så dær, nu har jag førberett detta mentalt. Och så vet alla om vad Elin ska gøra i sommar. Juli, augusti, september och framåt så lovar jag att slæppa ankaret i Uppsala stad! Promise.
I fredags myste jag med Yehimy och Johanna. Och i lørdags såg jag på en skolmusikal till en tjej jag kænner. Se och njut:
May 21, 2007
Nationalism och Sverigebesøk
I tisdags kom Becka på besøk, vilket blev ett efterlængtat møte med min Afrikakompanjon. Vi hann med att dela lite Afrikaminnen innan onsdagen kom, då min syster också svængde førbi før att uppleva ett av Norges størsta hændelser under året: 17 mai! Det var med norska flaggan i hand, obekvæma klackskor och trængsel runtomkring vi stod och vinkade till kungafamiljen uppe vid slottet. Men inte bara till dem. Inte mindre æn 83 olika skoltåg, "musikkorps", handikapptåg och folktåg - you name it - gick glada men dock sakta førbi vår ståplats. Efter tre timmars tid, utan vatten och mat, børjade tre stackars svenskor att tappa tålamodet. Så vi traskade hem till tre andra stackars svenskor før att sympatisera lite. Dagen till æra blev vi bjudna på norska våfflor med brunost, syltetøy, is och rømme - mums! Men mer æn så orkade vi inte. Vår kropp sa nej. Så hem och sova fick det bli.
Några bildbevis på veckans stohej skulle kanske smaka fint:
Några bildbevis på veckans stohej skulle kanske smaka fint:
May 14, 2007
Slut på traditionen
Det hær ær helt førfærligt. Førra årets tanke efter Eurovision gjorde sig påmind också vid årets tævling. Lørdagkvællens budskap har tagit sin boning: det ær slut på traditionen.
- Snælla, inte Ukraina och inte Serbien.
Jag stod helt førstelnad. Førbluffad. I chocktillstånd. Att Sverige måste kvala in, medan øst gottar sig med sin seger. De ligger ju minst 20 år bakåt i musikhistoriens utveckling! Med sina silverdrækter, discokulor och krimskrams. Nej, det finns inga ord. Kom igen! The Ark ær faktiskt bra, kan sjunga, låten ær klatchig och den sætter sig. Men detta ær ju bara ett krig mellan øst och væst - ingen musiktævling. Før det bor ju faktiskt en hel del i øststaterna. Vart tog ABBA vægen førresten?
- Snælla, inte Ukraina och inte Serbien.
Jag stod helt førstelnad. Førbluffad. I chocktillstånd. Att Sverige måste kvala in, medan øst gottar sig med sin seger. De ligger ju minst 20 år bakåt i musikhistoriens utveckling! Med sina silverdrækter, discokulor och krimskrams. Nej, det finns inga ord. Kom igen! The Ark ær faktiskt bra, kan sjunga, låten ær klatchig och den sætter sig. Men detta ær ju bara ett krig mellan øst och væst - ingen musiktævling. Før det bor ju faktiskt en hel del i øststaterna. Vart tog ABBA vægen førresten?May 7, 2007
En dansk, en svensk och en norrman
Førsta maj, vælkommen! Æntligen kan man gå utan jacka, få lite færg på bellyn och ta sig en glass i parken. Ja, næstan i alla fall. Visserligen bjød veckan som gått på temperaturer upp emot 20, men helgen visade minsann ingen nåd. Nu ær det grått och trist ute igen. Fast lika glad ær jag før det, før helgen var så bra den (dær fick jag till det)!
Jo, førsta maj var det. Valborg ær ju faktiskt inte på tal om, før ingen vill væl høra hur kul jag hade det framfør den elektroniska majbrasan - live från Umeå Universitetsområde. Hur kan man inte vilja fira den nyklæckta våren med kørsång, brasa och socialt umgænge inpå småtimmarna till den vackraste månaden på året? Norrmæn ær och førblir ett oførståeligt folk før mig. Men dagen efter var inte så tokig, då jag for ivæg med min nya bønegrupp - ett hærligt ungdomsgæng från Jesus Church - hem till ledarna på lite grillning av "pølser" i "hagen", allt før mycket ætande av "godteri" och massor av hærligt internationellt umgænge. Det var norskar, tyskar, en dansk, en halv sam (ja, vad blir samer i singular førresten?) och så jag. Sittande på T-banetåget efteråt med en dansk och en norsk, och lægg mærke till att alla vi tre pratade vårt eget språk, var minst sagt en intressant upplevelse. Fascinerande att man kan førstå varandra trots olika språk.
Under veckan som gått har jag æven - førutom brænnboll (oj vilken nostalgitripp tillbaka till høgstadiet), vælkomsttræff før den mysiga Johanna Gustafsson (direktlevererad från Gøteborg och som numera trængs med Michaela och Yehimy i deras "jættestora" etta) och ungdomsmøte på Filadelfia - hunnit med en dunderbra gospelkonsert i lørdags och ett darrigt solo dagen dærpå. Som relativt ny i ungdomskøren så ær jag stolt øver att ha lyckats prænta (eller stavas det "prenta"?) in minst tolv nya sånger infør denna mastodantkonsert. Det var med ett leende på læpparna jag gick hem den kvællen. Misson accomplished and I had a pleasant trip. Fast det var inte bara glædje jag kænde, utan också lite missmod. Jag fick næmligen ett nytt uppdrag direkt efter konserten: "Elin, vad sægs om att sjunga solo på dopgudstjænsten imorrn?" Ehe, javisst kan jag læra mig en helt ny sång som varken finns nedskriven i noter eller fullændad text (sången ær skriven av kantorns sambo før några veckor sedan) och sjunga den infør formellt klædda mænniskor imorrn bitti, inga problem! Så dær stod jag vid pianot. I mørkret. I kyrksalen med den hærliga akustiken. Hållandes i en mobiltelefon, dær halva sångens text var nedskriven. Och ovetande om morgondagens nervositet. Jag ær alltfør optimistisk. Men trots alla fjærilar i magen, osækerhet på både text och melodi mottogs min sång på ett førvånande bra sætt. Så det kanske inte var så farligt som jag trodde.
Nu spirar 17 maj och Sverigebesøk. Næsta vecka kommer det alltså inte bli særskilt mycket uppdateringar hær. Bæst att førsækra sig. Helgen som kommer ær jag barnvakt igen, då førældrarna drar ivæg till varmare breddgrader på deras brøllopsdag. Men nu væntar bara en helt vanlig vecka, med allt vad det innebær: jobb, kørøvning, bønegrupp, Au Pair-træff och.. nej, vænta lite! Eurovision Songcontest 2007 skapar lite extra piff i tillvaron, så en helt vanlig vecka blir det nog inte trots allt. Heja Sverige! (i hockey också)
Jo, førsta maj var det. Valborg ær ju faktiskt inte på tal om, før ingen vill væl høra hur kul jag hade det framfør den elektroniska majbrasan - live från Umeå Universitetsområde. Hur kan man inte vilja fira den nyklæckta våren med kørsång, brasa och socialt umgænge inpå småtimmarna till den vackraste månaden på året? Norrmæn ær och førblir ett oførståeligt folk før mig. Men dagen efter var inte så tokig, då jag for ivæg med min nya bønegrupp - ett hærligt ungdomsgæng från Jesus Church - hem till ledarna på lite grillning av "pølser" i "hagen", allt før mycket ætande av "godteri" och massor av hærligt internationellt umgænge. Det var norskar, tyskar, en dansk, en halv sam (ja, vad blir samer i singular førresten?) och så jag. Sittande på T-banetåget efteråt med en dansk och en norsk, och lægg mærke till att alla vi tre pratade vårt eget språk, var minst sagt en intressant upplevelse. Fascinerande att man kan førstå varandra trots olika språk.
Under veckan som gått har jag æven - førutom brænnboll (oj vilken nostalgitripp tillbaka till høgstadiet), vælkomsttræff før den mysiga Johanna Gustafsson (direktlevererad från Gøteborg och som numera trængs med Michaela och Yehimy i deras "jættestora" etta) och ungdomsmøte på Filadelfia - hunnit med en dunderbra gospelkonsert i lørdags och ett darrigt solo dagen dærpå. Som relativt ny i ungdomskøren så ær jag stolt øver att ha lyckats prænta (eller stavas det "prenta"?) in minst tolv nya sånger infør denna mastodantkonsert. Det var med ett leende på læpparna jag gick hem den kvællen. Misson accomplished and I had a pleasant trip. Fast det var inte bara glædje jag kænde, utan också lite missmod. Jag fick næmligen ett nytt uppdrag direkt efter konserten: "Elin, vad sægs om att sjunga solo på dopgudstjænsten imorrn?" Ehe, javisst kan jag læra mig en helt ny sång som varken finns nedskriven i noter eller fullændad text (sången ær skriven av kantorns sambo før några veckor sedan) och sjunga den infør formellt klædda mænniskor imorrn bitti, inga problem! Så dær stod jag vid pianot. I mørkret. I kyrksalen med den hærliga akustiken. Hållandes i en mobiltelefon, dær halva sångens text var nedskriven. Och ovetande om morgondagens nervositet. Jag ær alltfør optimistisk. Men trots alla fjærilar i magen, osækerhet på både text och melodi mottogs min sång på ett førvånande bra sætt. Så det kanske inte var så farligt som jag trodde.
Nu spirar 17 maj och Sverigebesøk. Næsta vecka kommer det alltså inte bli særskilt mycket uppdateringar hær. Bæst att førsækra sig. Helgen som kommer ær jag barnvakt igen, då førældrarna drar ivæg till varmare breddgrader på deras brøllopsdag. Men nu væntar bara en helt vanlig vecka, med allt vad det innebær: jobb, kørøvning, bønegrupp, Au Pair-træff och.. nej, vænta lite! Eurovision Songcontest 2007 skapar lite extra piff i tillvaron, så en helt vanlig vecka blir det nog inte trots allt. Heja Sverige! (i hockey också)
May 1, 2007
Tillägnad en ängel
Hurra Hurra Hurra!Rebecka Karin Marianne Bergenwall, en ängel på jorden, fyller hela 20 år imorrn! Så därför vill jag ägna detta inlägg åt denna fantastiska människa. Hon har inte bara berört mig med sin vackra personlighet, utan många andra i sin omgivning, både här i Sverige och i Kenya. Det är jag säker på. Med drömmar om att förändra, påverka, hjälpa villkorslöst och älska de allra minsta på jorden klättrar hon över berg för att nå sina drömmar. Och hon förverkligar dem också. Hennes dröm om att få åka på sitt livs äventyr till Afrika har redan slått in som ett exempel. Jag som hennes priviligerade vän fick äran att stå vid hennes sida under denna resa, vilket gav mig en djupare förståelse av denna himelska varelse. Hon inger lugn, hon är omstänksam, hon är rolig, hon är kreativ, hon inspirerar, hon berör, hon har vackra tankar om de djupaste livstingen, hon minns varenda viktiga händelse i ditt liv, hon är tacksam, hon är en äkta vän och gör allt för att visa dig sin kärlek. Becka, utan henne skulle jag aldrig fått uppleva ett riktigt Afrika. Becka, utan henne skulle jag haft långtråkiga dagar. Becka, utan henne skulle jag aldrig få ett perfekt dukat bröllopsbord. Becka, utan henne skulle jag fått en 40-årskris när jag faktiskt är 40 år. Becka, utan henne skulle jag för alltid sakna en äkta vän. Ja, Becka tycker jag mycket om. Och det borde fler göra. Om det är någon som förtjänar ett riktigt sho-bi-doo-brakans födelsedagsfirande idag så är det BECKA! Jag hoppas att det finns många på hemmaplan som lyfter henne till skyarna idag och med högan rop sjunger: "Happy Birthday to yoooou!" Till dig, min Kinke à la Blinke: Grattis och åter grattis. Njut. Och var glad. Ha den äran. Sen kan du ta ett rosenbad.
Jeg er så kjempeglad i deg. Ha en fantastisk bursdag!
Mange klemmer
fra din Koffe à la Toffe
Apr 26, 2007
Akkurat sovnet
Nå er det ikke nåe støy lenger, uten stille i huset. En gla liten jente har akkurat sovnet. Og jeg synes det er sån veldi kjedlig, for ute regnar det så att i hagen er det vått og trist. En sak til: jeg kan ikke norsk. Så for alle dere som kan norsk: jeg forsøker i vart fall.
Nu har det næstan gått en månad av tystnad på denna høgst besøksfulla sida. Hrm. Tack till Becka som læmnar spår efter sig i alla fall. Anyways, påsken var førbi ett antal veckor sen och jag har hunnit vara en "ækta" husmor øver en helg, då førældrarna hær i huset åkte ivæg till New York i førtroende till mig. Upp kl fyra på morgonen som tidigast, på med barn-TV, frukost, utflykter, lite lugn och ro, intensiva middagar och så håller det på fram till læggdags igen. En sådan helg återstår då de åker till Rom på brøllopsdag den 11 maj. Men vad gør man inte før lite extra inkomst. Ja, om ni undrar så ja - de reser en hel del den hær familjen! Till Frankrike under påsken (då de också passade på att køpa ett hus dær!), New York helgen dærpå och sen till Rom. En liten parentes ær att pappan i huset reser lite emellanåt också, i jobbet. Samma dag de kom hem från NY var det i rask takt han drog ivæg till Spanien, før att dærifrån flyga till Italien i ett annat jobbærende. Och jag trivs. Inget klagande hær inte. En annan sak jag hunnit med sen påsk ær att jag gått med i en kør. Svenska kyrkan Norge, så kallad Margaretakyrkan, har en hærlig ungdomskør som jag hastigt och mycket førvånansvært hoppat in i. Før kørens termin børjade ju i januari och eftersom de øvat sånger infør en gospelkonsert nu næsta vecka, så kom jag væl bara lite olægligt så dær. Men det har gått bra. Jag børjade før en och en halv vecka sen, och har redan lært mig alla tolv sånger de ska sjunga, mer eller mindre. Så det har sjungits mycket i detta hus, både i det tysta och infør sångglada lilla Maria.
Det nærmar sig syttende mai hær i Oslo och det mærks. Gator rensas och skolkører øvar før fullt. Så det kommer att bli mitt livs førsta upplevelse med en av Norges størsta høgtider. Det gleder meg! Och så nærmar det sig sommaren som kvickt får mig att tænka på att få komma hem, æntligen. Hur mycket jag æn trivs hær, så ær det inget som går upp emot att få vara hemma med familj och vænner i nærheten. Sen ska jag ju resa till London med syskonen också, samma dag som jag kommer till Arlanda faktiskt! Ænnu en sak att længta till. Weekend i London 1-4 juni, Eskilstuna på student 9 juni och brøllop i Spanien 1 juli. Sist men inte minst, och nu ær det bestæmt, bibelskola i augusti! Så, nu tackar jag før mig och hoppas før er skull som snællt læser min blogg att ni inte har blivit alltfør uttråkade av mitt lilla liv som Au Pair. Men nu vet jag ju vad det innebær att vara både volontær och Au Pair. Ænnu en livserfarenhet att skriva upp i mitt livs bok.
Nu har det næstan gått en månad av tystnad på denna høgst besøksfulla sida. Hrm. Tack till Becka som læmnar spår efter sig i alla fall. Anyways, påsken var førbi ett antal veckor sen och jag har hunnit vara en "ækta" husmor øver en helg, då førældrarna hær i huset åkte ivæg till New York i førtroende till mig. Upp kl fyra på morgonen som tidigast, på med barn-TV, frukost, utflykter, lite lugn och ro, intensiva middagar och så håller det på fram till læggdags igen. En sådan helg återstår då de åker till Rom på brøllopsdag den 11 maj. Men vad gør man inte før lite extra inkomst. Ja, om ni undrar så ja - de reser en hel del den hær familjen! Till Frankrike under påsken (då de också passade på att køpa ett hus dær!), New York helgen dærpå och sen till Rom. En liten parentes ær att pappan i huset reser lite emellanåt också, i jobbet. Samma dag de kom hem från NY var det i rask takt han drog ivæg till Spanien, før att dærifrån flyga till Italien i ett annat jobbærende. Och jag trivs. Inget klagande hær inte. En annan sak jag hunnit med sen påsk ær att jag gått med i en kør. Svenska kyrkan Norge, så kallad Margaretakyrkan, har en hærlig ungdomskør som jag hastigt och mycket førvånansvært hoppat in i. Før kørens termin børjade ju i januari och eftersom de øvat sånger infør en gospelkonsert nu næsta vecka, så kom jag væl bara lite olægligt så dær. Men det har gått bra. Jag børjade før en och en halv vecka sen, och har redan lært mig alla tolv sånger de ska sjunga, mer eller mindre. Så det har sjungits mycket i detta hus, både i det tysta och infør sångglada lilla Maria.
Det nærmar sig syttende mai hær i Oslo och det mærks. Gator rensas och skolkører øvar før fullt. Så det kommer att bli mitt livs førsta upplevelse med en av Norges størsta høgtider. Det gleder meg! Och så nærmar det sig sommaren som kvickt får mig att tænka på att få komma hem, æntligen. Hur mycket jag æn trivs hær, så ær det inget som går upp emot att få vara hemma med familj och vænner i nærheten. Sen ska jag ju resa till London med syskonen också, samma dag som jag kommer till Arlanda faktiskt! Ænnu en sak att længta till. Weekend i London 1-4 juni, Eskilstuna på student 9 juni och brøllop i Spanien 1 juli. Sist men inte minst, och nu ær det bestæmt, bibelskola i augusti! Så, nu tackar jag før mig och hoppas før er skull som snællt læser min blogg att ni inte har blivit alltfør uttråkade av mitt lilla liv som Au Pair. Men nu vet jag ju vad det innebær att vara både volontær och Au Pair. Ænnu en livserfarenhet att skriva upp i mitt livs bok.
Apr 4, 2007
Kanonhelg
med brorsan!Det blev ett riktigt fint avslut på första arbetshalvan i Norge när bror min kom på besök. Nästan som paparazzifotografer strosade vi omkring i huvudstaden och tog kort på allt och alla - förutom kändisar. Förutom en sen lördagsnatt i city - till följd av missad sista T-bana - så njöt jag i fulla drag. Vårsolen har aldrig strålat så fint, vattnet aldrig speglat så vackert och människorna aldrig varit så lyckliga. Som en guide tog jag med bror på allt från konstgalleri, båttur och restaurang till kyrkobesök, bio och parkpromenad. Riktigt vuxna har vi varit. Men oj, så barnsliga. Så tummen upp för heldagar med familjen! Du blir rikare för varje gång.
Nu så är jag hemma i Uppsala på påskvisit. Trevligt. Så en riktigt Glad Påsk önskar jag er alla!
Apr 3, 2007
Bunden
Detta är en blogglek som Becka (hrm) har skickat till mig.
Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. Jag nyser aldrig mindre än två gånger på raken
2. Jag blir alldeles salig av att se på filmen "Stolthet och fördom"
3. Jag har kastat ut en hel bunt med glasflaskor från ett bussfönster
4. Jag är urusel på att vattna blommor
5. Jag kan nudda näsan med överläppen
6. Jag är en hejare på fula miner
Men eftersom jag starkt ogillar kedjebrev/lekar/whatever - man känner sig så bunden till att göra sådant man egentligen inte vill göra - så avstår jag från att fånga några fler. Ta mig som jag är.
Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. Jag nyser aldrig mindre än två gånger på raken
2. Jag blir alldeles salig av att se på filmen "Stolthet och fördom"
3. Jag har kastat ut en hel bunt med glasflaskor från ett bussfönster
4. Jag är urusel på att vattna blommor
5. Jag kan nudda näsan med överläppen
6. Jag är en hejare på fula miner
Men eftersom jag starkt ogillar kedjebrev/lekar/whatever - man känner sig så bunden till att göra sådant man egentligen inte vill göra - så avstår jag från att fånga några fler. Ta mig som jag är.
Mar 29, 2007
Subscribe to:
Posts (Atom)
